Konsertrapport: Festival Mångskapet 25/7-2018

På Fåfängan i Nyköping var jag själv med och arrangerade Festival Decimal några år och vet därmed att det är en ypperlig plats för ändamålet. Kanske den allra bästa om man inte vill växa sig större än att ha några hundra besökare på en kväll. Först ut vid halv tre på eftermiddagen var Agnes 4, en jazzkvartett som kretsar kring Agnes Perssons instrumentala låtar. Jag blir alltid så imponerad av musiker som kan spela sånt här, en bra start.

DSC02362

Philip Fritz har jag sett förut och förutspått en ljus framtid som låtskrivare och artist. Nu har han nyligen släppt vad som formellt kan betraktas som ett debutalbum på artistägda skivbolaget Branschen som bland annat Johan Johansson ligger bakom, men jag köpte några helt fantastiska grejer han hade släppt innan det. När vi pratade lite innan på festivalområdet berättade han att han gör mest spelningar med band numera, men att han var själv just den här dagen. Han är bra ensam också, men det skulle verkligen vara kul att se honom med hela bandet nästa gång.

DSC02370Philip Fritz

DSC02382
Konstinstallation som flyttade runt på området i olika poser. Alva Josefsson heter konstnären.

DSC02383
Spelschema, del 1

DSC02384.JPG
Spelschema, del 2

Kristian Anttila har jag sett på Fåfängan förut och även om jag inte hittat in i hans musik riktigt än (det handlar nog bara om att jag ska ta mig tid att lyssna ordentligt) så har han en smittande scenutstrålning och förmågan att få en publik att må bra i hans sällskap. Spelningen i onsdags var inget undantag. Få artister känns så närvarande och avslappnade på scenen som Anttila, för honom är det inget konstigt att dra ur sladden ur gitarren och promenera runt i publiken och spela unplugged en hel låt. Han tog till och med ett varv förbi hos entrépersonalen som stod stationerade en liten bit från scenområdet.

DSC02394
Kristian Anttila

DSC02398
Ännu ett konstverk signerat Alva Josefsson. Det här såg lite spöklikt ut, speciellt när det blåste till.

Lilja var initiativtagare till festivalen och stod själv på scenen runt halv åtta. Lilja var bra redan för flera år sedan när jag hörde henne första gångerna, men hennes uttryck har med åren blivit skarpare och hon blir ett med sina sånger så fullkomligt att man måste tro på varenda ord hon säger.

DSC02411
Kristian Antilla borde, med sitt yviga framträdande, varit den som varit svårast att fånga på bild, istället hade jag svårast att få till en skarp bild på festivalgeneral Lilja i aktion. Den här blev bäst – och här syns lite publik också.

Ordljud var en helt ny bekantskap för mig, improviserad musik och text, på pappret ett helt omöjligt projekt, men i praktiken hejdlöst roligt. Jag tänker att hela bandet hänger på just dessa fyra personligheter som hittat en harmoni tillsammans och (och i alla fall i mitt huvud) känner varandras musikalitet ganska ingående. Ibland märker jag hur Linnea Svedmyr (piano) försiktigt känner på toner till någon basgång Gabriel Lundh (bas) kommit upp med och Elias Ortiz (trummor) smyger med slagen för att hitta rätt tillsammans med de andra, nästa gång räknar Ivar Fors (tal/sång) in, 1-2-3-4 och så är alla med på bollen direkt. Berättelserna växer hela tiden fram i dialog med publiken. ”Kan jag få ett ord?”, ”Vem är det som kommer?” och liknande. Känslan av att få uppleva en helt unik föreställning är smått fantastisk. Se dem om du inte redan gjort det! Har du gjort det, se dem en gång till!

DSC02420
Improvisationskonstellationen Ordljud, fångade i ett av alla oväntade ögonblick. Ivar Fors har fått öronkåpor för att han inte ska höra vad Gabriel Lundh kommer överens med publiken om.

DSC02425
Eugene Sundelius Von Rosen läste dikter på caféscenen. Sara Sheikhi tog vid strax efter, tyvärr blev bilderna på henne så mörka att ingenting syns. Fin och intim stämning infann sig i det mörknande Fåfängan.

Hela festivalen genomsyrades av ett väldigt fint och varierat program med många minnesvärda framträdanden. För mig blev dock den allra största upptäckten Hannah Alvå vars akt blir svår att förklara helt rättvist. Ljudlandskapen tillsammans med rösten, texten och de sparsamma men effektfulla rörelserna gjorde det till en upplevelse jag hade svårt att slita mig från. Det märks att hon lagt stor omsorg vid att lyfta fram sina berättelser på precis det sätt hon vill. Och det fungerar.

DSC02439
Hannah Alvå

Efter Hannah Alvå intog Isak Nobel + Bobby Hira + Donald Love scenen i cirkus en halvtimme R’n’B. De meddelade att det var deras första spelning med konstellationen och trots lite premiärgigsskavanker hade de helt klart någonting som kommer att kunna bli ännu bättre när de nötts mot en publik några vändor till. Låtarna var det inget fel på och de fick beröm av flera efter spelningen, det förtjänade de. De hade en skön stil på scenen och det var kul att se dem. Bilderna blev tyvärr mörka och gryniga, istället får ni höra hur de låter i studioversion på Soundcloud.

Uppvärmare till bandet Mama Sonic var poeten Johnny Brott, en figur jag gärna hade sett som egen punkt och lite längre. Bandet var kvällens ösigaste programpunkt och det kändes rätt skönt vid tidpunkten. Bäst var när publiken ville ha extranummer och de låtar som basisten var inrepad på var slut och en av gitarristerna snabbrepade in en låt till med basisten. Det lät faktiskt hur bra som helst.

DSC02460
Johnny Brott.

På slutet fick vi se uttrycksfull dans av Hanna Tebrand och slutligen tog DJ Señor Amor över och när jag lämnade området var dansen och festen i full gång bland de tappra som fortfarande var kvar.

hanna_tebrand.png
Hanna Tebrand

Som helhet var det en fantastiskt fin dag och kväll och jag skulle kunna hänga upp mig på detaljer här och var, men nöjer mig med att konstatera att den kärlek som genomsyrade hela kalaset var värd tusen gånger mer än den ynka hundring man fick lämna i entrén innan man gick in.

/Dick Lundberg

Annonser